#D IMM.

#T IMM.

Vanliga poliser bör kontrolleras mindre.

#P IMM.

Polisens främsta problem är de orealistiska förväntningar som finns idag. Förbättringsivern kommer också uppifrån och utifrån. I värsta fall får vi en situation där tidigare yrkesmänniskor slutar ta egna initiativ, eftersom man ändå alltid har fullt upp med att "göra om och göra rätt". Det skriver Micael Björk, docent i sociologi.

#P IMM.

Frågan om hur svensk polis kan prestera bättre är ofta på tapeten. Problemen är oändliga och åtgärder söks på många håll. Ett standardrecept går ut på att polisen bör pressas framåt av starka yttre aktörer: regeringen, höga jurister, experter och media. Målstyrning, ansvarsutkrävande, evidensbasering eller akademisering – det finns ingen gräns för hur mycket svensk polis kan korrigeras. En annan kritik handlar om att polisens organisation är bristfällig. Räddningen brukar heta ökad centralstyrning. Ingenstans är detta tydligare än i regleringsbrevet för svensk polis. Det är som om själva kärnverksamheterna bestod i administrativ teknik och återrapportering.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

De grepp som jag förordar är radikalt annorlunda. Med utgångspunkt i min aktionsforskning tillsammans med en polisenhet i Göteborg – redovisad i "Den engagerade polisen" (Daidalos) – vill jag vända på resonemanget och argumentera för att vanliga poliser bör kontrolleras mindre, samtidigt som organisationen görs plattare.

#P IMM.

Polisens främsta problem är att man topprids av orealistiska förväntningar. Följden blir att direkt perversa konsekvenser kan uppträda. I synnerhet om förbättringsivern enbart kommer uppifrån och utifrån. Vad som då sker är att självrespekten successivt urholkas hos både chefer och vanliga poliser. Känslan av värdighet är viktig för alla anställda. Poliser är inget undantag. När värdigheten tappas bort förstärks den onda spiral där klander och krav och krampaktiga misstro gör att polisen ter sig alltmer velig och omvärlden blir alltmer besviken i en process av minskat förtroende. I värsta fall får vi en situation där forna yrkesmänniskor fördummas och helt slutar ta egna initiativ, eftersom man ändå alltid har fullt upp med att "göra om och göra rätt".

#P IMM.

Jag menar att polisens problem ligger här någonstans. Organisationen har under lång tid dominerats av självmotverkande idéer grundade i en hyper-politisk vilja att kontrollera. Då förblir också mängdbrotten olösta, även om nya poliser tillförs systemet.

#P IMM.

Ett alternativ till denna ordning är arbetsplatsdemokrati och respekt för den praktiska nivåns kunnande. Det är en kontroversiell uppfattning. Medbestämmande är visserligen ett honnörsord på arbetsmarknaden i stort, men för polisen görs alltid ett undantag. Poliser kan man ju inte lita på, "dom" ljuger och håller varandra om ryggen, eller låter sig köpas och utnyttjar sin maktposition för privata intressen; rasister är "dom" också. Dessa på förhand fastslagna sanningar går liksom inte att ifrågasätta.

#P IMM.

Ändå tror jag att det är just detta man måste våga göra. Två saker har stått i fokus för det utvecklingsarbete som jag studerat. Viktigast är att engagemang kräver delaktighet. Men inriktningen har också inneburit en uppvärdering av polisernas yrkeskunskaper. Cheferna vid Polisenhet Nordost har velat eftersträva en demokratisk ledarstil genom att bredda inflytandet för vanliga poliser och visa respekt för deras praktiska förnuft.

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

Kännetecknande för reformarbetet i Göteborg är att man lyssnat inåt, istället för att nervöst förhålla sig till diverse polisförbättrare i det omgivande samhället. Som en symbol för denna utveckling står det nyinrättade ledningsrådet. I ledningsrådet möts chefsgruppen tillsammans med valda representanter för alla verksamhetsgrenar – radiobilspoliser, ungdomspoliser och områdespoliser – för att dryfta lokala problem och bistå ledningen med kunskaper från fältet. Ledningsrådet kan utse särskilda rapportgrupper där man tittar närmare på sådant som kommunikationen mellan de olika verksamhetsgrenarna, vinsterna med en lokal aktionsgrupp eller polisens roll i förortsmiljön.

#P IMM.

Medarbetarinflytandet har lett till att arbetsmotivationen ökat och den interna hjälpsamheten underlättats. Eller, med orden från en radiobilspolis, "Engagemanget bland personalen förändras i takt med hur man blir behandlad av sin arbetsgivare.".

#P IMM.

Polisens arbete skulle behöva uppvärderas, men nedvärderas konstant. När detta sker kan en socialpsykologisk följd bli att vanliga poliser upplever att expertisen alltid finns på annat håll; aldrig på gatan, aldrig i bilarna, aldrig i polishuset. Alltså att polisen bara kan bli effektivare om förändringar initieras utifrån, av andra som tror sig veta bättre. Detta föder föreställningar om att man i polisleden inte är ansvarig för eller kan styra sina egna handlingar. Självförmågan riskerar då att gå förlorad. I utbyte får man det som på fackspråk kallas inlärd hjälplöshet, och personalens prestationer faller. Med tanke på hur väl alla polisförbättrare vill är detta inget annat än en tragisk ironi.

#P IMM.

För att hejda denna tendens och utveckla en mer robust verksamhet i nordöstra Göteborg har framsynta chefer jobbat med att öka inflytandet för vanliga poliser och grunda den lokala verksamheten i praktiska fältkunskaper. Dessa kunskaper handlar inte bara om hur polisen kan hitta tillbaka till en offensivare attityd, de rör även ledarskap och organisering. Jag menar att deras alternativ borde prövas av fler.

#P IMM.

MICAEL BJÖRK.

#P IMM.

docent i sociologi vid Göteborgs universitet, och ansvarig för forskningsprojektet "Hur styrs polisen?", finansierat av Vetenskapsrådet.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

