#D IMM.

#T IMM.

Politikerna blundar för att vi måste ändra livsstil.

#P IMM.

De stora utmaningar som Sverige och världen står inför stod inte i centrum under politikerveckan som gick. Ingen vågar sig på att prata om att livet och ekonomin kan bli annorlunda. Det skriver professor Staffan Laestadius.

#P IMM.

Almedalsveckan är ett forum för näringsliv, folkrörelser, myndigheter och andra aktörer att föra dialog om hur man ser på utmaningarna och möjligheterna i Sverige och världen. I centrum för detta goda exempel på det öppna samhället står våra riksdagspartier, som en hel dag var tillåts dominera den svenska mediedebatten. Höjdpunkten i deras insatser är de tv-sända och uppmärksammade partiledartalen.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Av årets 3800 arrangemang hade cirka en tredjedel koppling till klimat och miljö. Det är naturligt: klimatförändringarna gör sig nu allt mer påminda och läget börjar bli allt mer akut när det gäller omställningen till ett fossilfritt samhälle.

#P IMM.

Under de senaste åren, ja faktiskt efter Parisavtalet, har klimatläget försämrats kraftigt – även om man ska vara försiktig i tolkningen av den kortsiktiga statistiken. Ett mer entydigt språk talar den svenska bilförsäljningen: efter Parisavtalet har 220000 personer/hushåll köpt en ny fossilbaserad personbil. Bilförsäljnigen har aldrig varit så stor – och detta i en tid när den politiska eliten inbillar sig att man håller på och ställer om till en fossilfri bilflotta år 2030. Situationen är likartad när det gäller flygresandet och de indirekta CO2-utsläppen (de som orsakas av vår importerade konsumtion). Vi fortsätter med "life as usual".

#P IMM.

Detta är bakgrunden till att jag lyssnat och tittat på partiledartalen i Almedalen. Ska Sverige klara av – och få folklig acceptans för - den nödvändiga och gigantiska omställning som kolavvänjningen innebär måste våra folkvalda börja linjera upp hur denna process ska gå till. Man måste visa sina olikheter i synen på vad som ska prioriteras och hur man – om det nu är möjligt – ska klara tillväxten och sysselsättningen i en värld där prylkonsumtionen sannolikt måste minska, där produktivitetsökningarna inte kan baseras på fossila bränslen och där strömmen av klimatflyktingar får dagens migration att framstå som rännilar. Om man inte vidtar åtgärder i tid vill säga.

#P IMM.

Det brådskar nämligen: tidsfönstret inom vilket vi med rimlig säkerhet kan begränsa temperaturhöjningarna och deras effekter håller snabbt på att stängas. Våren 2016 var 1,29° varmare än den borde.

#P IMM.

I denna bråda tid har fyra av riksdagens partiledare – Ebba Busch-Thor (KD), Jimmie Åkesson (SD), Anna Kinberg-Batra (M) och Jonas Sjöstedt (V) – ingenting att säga i frågan. Klimatförändringarna fanns över huvud taget inte med i deras tal. Inte ens en stolt hänvisning till den parlamentariska miljömålsberedningens arbete (som inger visst hopp).

#P IMM.

Annie Lööf (C) nämner klimatförändringarna i en uppräkning av hotbilder för att visa att hon tar klimatet på allvar. Men det blir pinsamt fel då hon oroar sig för att Grönland kommer att sjunka ned i havet. Miljö och klimat är ödesfrågor säger hon också, men har inget att framföra om vad hon vill göra.

#P IMM.

Lika pinsamt, måste man säga, är att ingen av de stora mediernas stjärnkommentatorer noterade centerledarens Grönlandsutspel. Hur är det med kompetensen på DN, SvD och SR/SVT?.

#P IMM.

Också Jan Björklund (L) nämner klimatförändringarna vid namn, han påtalar kort att länder med för höga ambitioner på klimatområdet löper risk att drabbas av företagsflykt. I linje med EU-profilen i sitt tal föreslår han att EU nu ska gå vidare och införa en gemensam CO2-skatt. Därpå kopplades klimatfrågan ihop med den ryska gasledningen förbi Gotland varpå anförandet gled över till att handla om Putin och tryggheten med svensk "klimatvänlig" kärnkraft.

#P IMM.

Stefan Löfven (S) nämner visserligen klimathotet men framhåller i samma andetag den globala ekonomins nya möjligheter (!?) för oss att resa och leva hållbara liv. Sanningen, Stefan Löfven, är att svenskarna under förra året fortsatte sin rekordsnabba ökning av internationellt flygresande; en ökning som pågått under hela detta millennium, inte är det minsta hållbar och en av de svåra omställningsfrågor vi blundar för. Visst kommer klimatet tillbaka i Löfvens tal. Men när han stolt berättar om elvägen i Sandviken och det ökade intresset för träforskning är det som en del i det socialdemokratiska samhällsbygget. Han försitter chansen att lägga upp strategin för hur ett fossilfritt samhällsbygge ska växa fram.

#P IMM.

Isabella Lövin (MP) är den enda partiledare som ägnar klimatfrågan stort utrymme. Den återkommer i frekventa internationella hänvisningar och i diskussionen om vad som görs i Sverige. Det fossilfria välfärdslandet och utvecklingsmålen i FN:s Agenda 2030 är hörnstenar i talet som också preciserar vad regeringen konkret gör på klimatområdet. Och hon vrider klimatfrågan från att vara ett hot till en möjlighet för ett svenskt näringsliv som måste ställa om till nollutsläpp.

#P IMM.

Detta är vad Lövin måste säga, tänker den taktikfixerade, med tanke på den mediaposition partiet hamnat i efter sina många eftergifter i regeringsarbetet. Men det är ur klimatsynvinkel ointressant. Lövin väver ihop de stora och avgörande hållbarhetsfrågorna med de små och näraliggande. Det gör ingen av de andra. Även om man kan diskutera detaljerna i Lövins tal måste man erkänna att en sådan ansats är nödvändig. Tar man klimatförändringarna på allvar, måste man redan idag låta dem genomsyra politiken, affärsmöjligheterna och vardagslivet.

#P IMM.

I årets upplaga av Almedalsveckan, där brexit och kampen om svenskheten dominerat, är det bara Isabella Lövin som får godkänt i sin hantering av den utmaning som i grunden villkorar alla de andra. Hon ser sig som realistisk visionär, men något överbetyg blir det inte. Och hon är väldigt ensam.

#P IMM.

Ingen vågar sig på att prata om att livet och ekonomin kan bli annorlunda, att sådant vi nu tycker är viktigt kanske måste omprioriteras. Inte heller tar man chansen att låta klimatutmaningen bli en anledning att bryta upp en förstenad höger-vänsterdimension i politiken. Där finns en rädsla för att "tuffa" budskap ska gynna den politiska populismen. Personligen tror jag att frånvaron av insiktsfullt politiskt ledarskap spär på uppgivenheten och – inte minst – politikerföraktet.

#P IMM.

Staffan Laestadius.

#P IMM.

professor emeritus i industriell omvandling vid KTH samt ordförande för tankesmedjan Global Utmanings klimatråd.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

