#D IMM.

#T IMM.

Biståndsgivarna måste ställa höga krav.

#P IMM.

På Brännpunkt28/11 hävdar några forskare inom området global utveckling att för mycket kontroll kan undergräva biståndsarbetet. Man bygger detta på sin rapport "Who is responsible" som baseras på ett arbete som genomförts i Moçambique, Rwanda och Sydafrika på basis av biståndsinsatserna mot hiv/aids.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Man kritiserar härvid att biståndsmottagare åläggs att använda en uppsättning metoder och "verktyg" bland annat "resultatstyrning" som anses vara en specialistfunktion för konsulter och teknokrater. Man ifrågasätter i detta sammanhang bland annat kurser i "målformulering" som anses sluka medel som kunde ha använts till fattigdomsbekämpning. Även revision av biståndsmedel får sig en släng av sleven.

#P IMM.

Jag har som revisor, främst för Riksrevisionsverket, arbetat med kontroll och revision av biståndsmedel i olika projekt i Tanzania, Zambia, Zimbabwe och Moçambique under mer än 10 år och genom besök i landsbygden ute i distrikten och vid olika projekt utvärderat hur styrningen och kontrollen av biståndsmedel fungerat.

#P IMM.

Jag konstaterar först att de slutsatser som rör Moçambique, som jag känner till väl, bygger på forskarnas besök i huvudstaden Maputo och studier av dokument och inte på fältstudier ute i "bushen" vilket i sig är en begränsning av rapportens värde. Har man bara sett Maputo och SIDA-kontoret där har man inte tillräckligt djup kunskap om verkligheten och problemen i Moçambique.

#P IMM.

Jag reagerar mot att ifrågasätta "resultatstyrning" genom att hävda att det är ett teknokratiskt påfund. RRV-projektet har varit involverat i effektivitetsrevisioner i Moçambique inom områdena läkemedel, vägar, vattenförsörjning, jordbruk, justitie, och sociala sektorn och på basis av resultatet av dessa revisioner vill jag därför hävda att vad som verkligen behövs är resultatstyrning.

#P IMM.

Var och en som är involverad i biståndsprojekt måste ställa sig följande frågor:.

#P IMM.

• Är uppnådda resultat tillfredsställande, har graden av tillgodosedda behov ökat genom biståndet och kan man se positivt på den framtida utvecklingen?.

#P IMM.

• Är styrningen och kontrollen av program och projekt lämpliga eller bör de förbättras?.

#P IMM.

Det är genom resultatstyrningen som man numera fokuserar program och projekt och vad man får för pengarna snarare än om tidigare tittar på att utgifterna rent monetärt håller sig inom budgeten.

#P IMM.

En gemensam svaghet inom alla biståndsområden är att man har bristande och otillförlitlig statistik över befolkningen, de biståndsbehövande och tillståndet i olika landsdelar. Detta kräver kraftfulla insatser av de institutioner och specialister som kan arbeta fram moderna databaser, vilket är en viktig del av resultatstyrningen. Alternativet är att arbeta mer eller mindre i blindo.

#P IMM.

En annan fråga är det skriande behovet av utbildning och kompetensutveckling som krävs, dels inom de fackområden som programmen och projekten avser, dels i fråga om basala funktioner som planering, upphandling, analys, redovisning, ledarskap och ekonomiadministration. Detta är också ett viktigt led i resultatstyrningen.

#P IMM.

Finansieringen har mycket stora brister. Biståndsberoendet är ett problem som ofta skapar osäkerhet och bristande långsiktighet men det finns dessutom en enorm ineffektivitet i många afrikanska staters budgetprocesser där man planerar fysiska behov för sig och anslagstilldelningen för sig, utan samordning. Strategiska ambitiösa planer för olika program faller platt till marken när finansdepartementen gör sina egna prioriteringar. Det brister i budgetstyrningen.

#P IMM.

Effektiv samordning mellan olika institutioner visar stora brister eftersom varje ministerium vill vara sig själv närmast.

#P IMM.

Målen för olika program är inte konkreta utan mer allmänt hållna och inte tidsatta, vilket gör dem omöjliga att följa upp. Kopplingen mellan mål och behov av åtgärder blir därför omöjlig att utvärdera.

#P IMM.

Slutligen kan man konstatera att på grund av den svaga interna kontroll som ofta finns i administrationen blir rapportering och redovisning otillförlitlig och risken för oegentligheter uppenbar.

#P IMM.

Det är väsentligt att biståndsgivarna ställer höga krav på mottagarlandet och dess institutioner för att tvinga fram bättre system och rutiner för resultatstyrning, kontroll och effektivitetsrevision. Det är kanske det bästa sättet att få bättre "value for money" av biståndsinsatserna och dessutom att kunna motverka korruption.

#P IMM.

Om resultatstyrning är byråkrati behövs denna forma av byråkrati inom biståndet.

#P IMM.

ARNE ZETTERSTRÖM.

#P IMM.

fd revisionschef Riksrevisionen.

#P IMM.

LÄS OCKSÅ biståndsministerns replik:Vi måste få veta att bistånd når fram.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

