Svensk ordbok 2009, webbversion

1ä`ga verb ägde ägt, pres. äger äg·er1ha stadig­varande, laglig rätt att o­beroende och (mer eller mindre) utan in­skränkningar förfoga över visst före­mål, särsk. vara som kan köpas och säljas ekon.jur.JFRcohyponymbesittacohyponyminnehacohyponym2ha 1 ett dotter­företag som helt ägs av sitt moder­företaghuset ägs av syskonen gemensamthon äger en villa, en sommar­stuga och en segel­båtlägenheterna ägs av föreningen, som hyr ut dem till med­lemmarnahan äger knappast mer än kläderna på kroppenäv. med avs. på icke-materiell till­gångförlaget äger copy­righten till bokenfotografen äger rätten att reproducera bildernaäv. med avs. på möjlighet, förmåga, fråge­ställning etc.regeringen äger inte full handlings­frihet i fråganhan kände sig inte äga styrka nog för att våga opponera sigdet hävdas i debatten att det är lands­tinget som äger problemet med läkar­bristenspec. med avs. på person(s känslor) etc.man kan inte äga en annan människahon visste att han tyckte om henne men ville äga hans kärlekspec. äv. i ut­tryck för total över­lägsenhet el. mycket hög kvalitetvard.hemma­laget ägde matchen och vann med 5–0filmen ägeräga (ngn/ngt)sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Täby, Upplandvanligen runform ati (pret.), fornsv. egha, ägha; gemens. germ. ord (eng. owe ’vara skyldig’); jfr egen, egentlig, ätt 2ha laglig rättighet eller skyldighet att ut­föra viss juridisk handling e.d. formelltjur.myndigheten äger (att) yttra sig i ärendetäga (att+)Vsedan 800–900-taletrunristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)runform aku (pres.) 3i vissa ut­tryck vara i ett till­stånd av Nollklago­målen äger visst berättigandelagen äger tillämpning på det aktuella falletäga ngtäga beståndsebestånd 1 äga rumse1rum 2 äga sin riktighetseriktighet sedan förra hälften av 1300-taletSöderköpings-Rätten (Upplysningar)Subst.:ägande (till 1) Mig äger ingen.Titel på roman av Åsa Linderborg (2007); titeln anspelar på orden ”Mig äger ingen/ ej ens jag själv” av Gunnar Ekelöf (1967, ur Samlade dikter, 2007)
2ä`ga substantiv ~n ägor äg·anvanligen plur. el. i sammansättn. om­råde med (jordbruks)mark som till­hör en gård jordbr.ägoarealägobeskrivningägoskifteutägade stora ägor som hörde till herr­gårdensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ägha