Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ägde ägt, pres. äger
äg·er1ha stadigvarande, laglig rätt att oberoende och (mer eller mindre) utan inskränkningar förfoga över
visst föremål, särsk. vara som kan köpas och säljas
ekon.jur.JFRcohyponymbesittacohyponyminnehacohyponym2ha 1
ett dotterföretag som helt ägs av sitt moderföretaghuset ägs av syskonen gemensamthon äger en villa, en sommarstuga och en segelbåtlägenheterna ägs av föreningen, som hyr ut dem till medlemmarnahan äger knappast mer än kläderna på kroppen○äv. med avs. på icke-materiell tillgångförlaget äger copyrighten till bokenfotografen äger rätten att reproducera bilderna○äv. med avs. på möjlighet, förmåga, frågeställning etc.regeringen äger inte full handlingsfrihet i fråganhan kände sig inte äga styrka nog för att våga opponera sigdet hävdas i debatten att det är landstinget som äger problemet med läkarbristen○spec. med avs. på person(s känslor) etc.man kan inte äga en annan människahon visste att han tyckte om henne men ville äga hans kärlek○spec. äv. i uttryck för total överlägsenhet el. mycket hög kvalitetvard.hemmalaget ägde matchen och vann med 5–0filmen ägeräga (ngn/ngt)sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Täby, Upplandvanligen runform ati (pret.), fornsv. egha, ägha; gemens. germ. ord (eng. owe ’vara skyldig’); jfr egen, egentlig, ätt
2ha laglig rättighet eller skyldighet att
utföra viss juridisk handling e.d.
formelltjur.myndigheten äger (att) yttra sig i ärendetäga (att+)Vsedan 800–900-taletrunristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén)runform aku (pres.)
3i vissa uttryck
vara i ett tillstånd av
Nollklagomålen äger visst berättigandelagen äger tillämpning på det aktuella falletäga ngtäga beståndsebestånd 1
äga rumse1rum 2
äga sin riktighetseriktighet
sedan förra hälften av 1300-taletSöderköpings-Rätten (Upplysningar)Subst.:ägande (till 1)
Mig äger ingen.Titel på roman av Åsa Linderborg (2007); titeln anspelar på orden ”Mig äger ingen/ ej ens jag själv” av Gunnar Ekelöf (1967, ur Samlade dikter, 2007)
substantiv ~n ägor
äg·an●vanligen plur. el. i sammansättn.
område med (jordbruks)mark som tillhör en gård
jordbr.ägoarealägobeskrivningägoskifteutägade stora ägor som hörde till herrgårdensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ägha