Svensk ordbok 2009, webbversion

ä`ganderätt substantiv ~en ~er äg·ande|­rätt·enlagligt grundad rätt att äga ngt och där­igenom fritt förfoga över det jur.sese1äga 1 JFRcohyponymbesittningsrätt han inne­har gården med full äganderättbesittnings­skyddet är så starkt att det närmar sig äganderättofta ngt abstraktare om den under­liggande rätts­principeni germansk tradition fanns ingen personlig äganderätt till mark utan gården till­hörde ättenäganderätt (till ngt)sedan 1680