Svensk ordbok 2009, webbversion

äk`tenskap substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en äkt·en·skap·et●all­mänt god­tagen typ av sam­levnad mellan man och kvinna, som är reglerad av lagar eller seder och bruk särsk. av­seende parternas skyldigheter mot var­andra och mot gemensamma barn; med varierande ut­formning i o­lika tider och samhälls­typer släkt.SYN.synonymgifte ett livs­långt äktenskapett lyckligt äktenskapett o­lyckligt äktenskapett arrangerat äktenskapin­gå äktenskapäktenskapet knakade i fogarnaäktenskapet upp­löstesäktenskapet sprack efter tre månaderett äktenskap som grundade sig på kamratskap snarare än passion○spec. (särsk. förr) i juridiska samman­hangfödd in­om äktenskapetfödd ut­om äktenskapet○äv. ngt ut­vidgathomoäktenskapsam­könade äktenskap○äv. bildligt om annan sam­verkanäktenskapet mellan de två partierna kunde inte hålla i längdenett äktenskap (med ngn), ett äktenskap (mellan ngra)sedan 1433Kalmar stads tänkebokfornsv. äktaskap, äktenskap; av lågty. echteschap med samma betydelse; till 2äkta