Svensk ordbok 2009, webbversion

äl`ska verb ~de ~t älsk·ar1känna kärlek för viss person, spec. utan in­slag av erotik psykol.JFRcohyponymgilla 1cohyponymtycka om älska sina föräldrarälska Gudhon älskade sitt barn över allt på jordenhan älskar henne som man älskar en syster○spec. äv. med (mer el. mindre stark) ton­vikt på erotikhon tycker mycket om honom, men hon älskar honom intede älskar var­andra och tänker flytta i­hop○äv. med avs. på djur m.m.hon älskade en ponny som hette Jerrydet gamla paret älskar sin mops över allt annathan älskar bara sin båt○äv. med avs. på verksamhet e.d.hon älskar seglinghan älskar att gå på museerde älskar båda att laga matälska ngn/ngt/att+V/SATSsedan ca 1325Westgöta-Lagenfornsv. älska ’om­hulda; om­fatta; älska’; nord. ord med grundbet. ’upp­föda’; besl. med alster 2ha köns­umgänge med ngn; mest i form av sam­lag; äv. ömse­sidigt psykol.hon har älskat med NNde älskade hela nattenälska (med ngn)sedan 1921Subst.:vbid1-401845älskande Du skall älska din nästa såsom dig själv.Bibeln (1917 års övers.), Tredje Moseboken 19:18