Svensk ordbok 2009, webbversion

äl`skling substantiv ~en ~ar älsk·ling·en●person som är älskad av viss annan person; med el. utan erotisk inne­börd psykol.yrk.han köpte tre röda rosor till sin älsklinghon väntade o­tåligt på att hennes älskling skulle komma hemnu har de små älsklingarna somnat○spec. som till­talJFRcohyponymkärastecohyponymraringcohyponymälskad älskling, du är allt för migkrama mig hårt, älskling!○äv. om djur el. före­målvanligen i sammansättn. älsklingsblommaälsklingsfilmälsklingsrättälsklingsuttryckden lilla raggiga ponnyn är hennes speciella älsklingsedan 1773Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kom med röda händer.Johan Ludvig Runeberg, ur Idyll och epigram (i Dikter, 1830)