Svensk ordbok 2009, webbversion

äm`na verb ~de ~t ämn·ar1ha för av­sikt att ut­föra viss handling e.d. komm.JFRcohyponymavse 1cohyponymsyfta 3 i höst ämnar hon ge ut en ny romanhan tillkänna­gav att han ämnade rösta mot för­slagetämna Vsedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. ämna ’ut­föra; bereda; ämna’; bildat till ämne 2vanligen perf. part. välja ut för till­delning till viss person ngt högt.komm.JFRcohyponymtillämna tårtan var ämnad till hans födelsedags­kalaskulan var ämnad för presidenten○äv. mer abstrakthon tycktes ämnad att bli något stortämna ngn/ngt för/till/åt ngn, ämna ngn/ngt att+Vsedan ca 1500Translatio Katerinæ