Svensk ordbok 2009, webbversion

äng`el substantiv ~n änglar ängl·ar●typ av över­naturligt väsen som har en ställning mellan Gud och människan och vanligen tänks ha gestalt av en vit­klädd människa med vingar; ofta (i folk­tron) med särsk. upp­gift, ofta av beskyddande slag relig.änglavaktskyddsängelärkeängelGud sände en ängel som bud­bärare till Maria○äv. om ande­väsen som människans själ tänks över­gå till efter dödenPippi Långstrump trodde att hennes mamma var en ängel som satt på ett moln och tittade ner på henne○äv. om mot­svarande bildbokmärkesängelkyrkängelen portal med skulpterade änglar○äv. om annat över­naturligt (äv. ond­sint) väsenSatan och hans svarta änglar○äv. bildligt om god­hjärtad personvill du vara en ängel och posta det här brevet åt mig?hon har en ängels tåla­mod○spec. i negerade ut­tryck, om tvivelaktiga personerdet var inte så att alla i motstånds­rörelsen var änglaren ängel går genom rummetdet blir plötsligt tysti ett sällskap​ han har en udda humor som nästan ingen förstår – varje gång han skämtar går det en ängel genom rummet (komma som) en räddande ängel (komma som) en person som reder ut en besvärlig situation​ hon kom som en räddande ängel när det såg som mest kritiskt ut för laget sedan 1000-taletrunsten, Husaby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform iklar (plur.), fornsv. ängil; ur grek. ang´elos ’bud­bärare; ängel’; jfr evangelium Sibiriens ängel.Hedersbenämning på svenskan Elsa Brändström, som genom sitt humanitära arbete bland krigsfångar i Sibirien under och efter första världskriget räddade tusentals människoliv