Svensk ordbok 2009, webbversion

äng`slan substantiv, best. f. ~, n-genus ängsl·annegativ känsla av att ständigt vara ut­satt för (vissa o­bestämda) faror eller krav komm.JFRcohyponymrädslacohyponym1orocohyponymångest o­ro och ängslankänna ängslangripas av ängslanhon hyste all­tid ängslan för att säga något dumtmoderns över­drivna ängslan för sina barnängslan (för ngn/ngt/att+V/SATS), ängslan (över ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. ängslan