Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
best. f. ~, n-genus
ängsl·an●negativ känsla av att ständigt vara utsatt för (vissa obestämda) faror eller krav
komm.JFRcohyponymrädslacohyponym1orocohyponymångest
oro och ängslankänna ängslangripas av ängslanhon hyste alltid ängslan för att säga något dumtmoderns överdrivna ängslan för sina barnängslan (för ngn/ngt/att+V/SATS), ängslan (över ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. ängslan