Svensk ordbok 2009, webbversion

äng`slig adjektiv ~t ängsl·ig1som känner ängslan för viss ut­veckling e.d. admin.komm.psykol.JFRcohyponymrädd 1cohyponymorolig hon är all­tid lite ängslig när han är ute på vägarna○ofta som karaktärs­draghon är all­deles för ängslig av sig för att kunna göra karriär○äv. om handling e.d.; vanligen i fråga om att und­vika miss­lyckande, o­gillande e.d.ritningen var ut­förd med ängslig nog­grannhethan an­tydde att hon inte höll med i några ängsliga formuleringarängslig (för ngn/ngt/att+V/SATS), ängslig (över ngt/att+V/SATS), ängslig (att+V/SATS)sedan början av 1500-taletSkrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. ängsliker 2som ger an­ledning till oro vard.admin.komm.JFRcohyponymriskabelcohyponymriskfylld det ser lite ängsligt ut att klättra upp i mastensedan ca 1385Klosterläsning