Svensk ordbok 2009, webbversion

än`tra verb ~de ~t äntr·arta sig upp i eller om­bord på rigg resp. far­tyg mil.sjö.äntra stor­mastenäntra på lejdarenlotsen kunde äntra skeppet trots sjö­gångenspec. i syfte att erövra far­tygetmest histor.JFRcohyponymborda änterbilaänterhakepiraterna äntrade ostindie­fararenäv. bildligt med avs. på (högt) fortskaffnings­medel e.d.turisterna äntrade sightseeing­bussenäntra (på) ngtsedan 1644av lågty. entern eller nederl. enteren med samma betydelse; av fra. entrer ’in­träda’; jfr entré Subst.:vbid1-402464äntrande, äntring