Svensk ordbok 2009, webbversion

äpp`le substantiv ~t ~n äppl·et●en tämligen rund frukt som har tunt skal, fast, sprött frukt­kött med frisk, ngt syrlig smak och små, svart­bruna kärnor i kärn­hus och som äts rå el. an­vänds till mos, saft, vin m.m.; den vanligaste frukten i Nord­europa kokk.vinteräpplened­fallna, över­mogna äpplenhon bet en bit ur äppletta ett äpple från frukt­skålenskiva några äpplen till frukt­salladenett gris­huvud med ett äpple i munnen○äv. ut­vidgat, spec. om liknande frukter el. bildningarvanligen i sammansättn. galläpplegranatäpplekvittenäppleparadisäpplevildäpple○spec. äv. om runda före­målvanligen i sammansättn. adamsäppleguldäppleriksäpplekronan, spiran, äpplet och nyckeln○äv. bildligt om ngt om­tvistat el. om­debatteratvanligen i sammansättn. erisäpplestridsäppletvisteäpplefå bita i det sura äpplet tvingas acceptera ngt o­behagligt​ blir inte in­spelningen bra första gången får man bita i det sura äpplet och göra om allt­ihop jämföra/blanda ihop äpplen och päronseäpple äpplet faller inte långt från trädetbarn liknar sina föräldrarvanl. i fråga om beteende e. d.​ äpplet faller inte långt från trädet – precis som sin mor har han valt konstnärs­banan sedan ca 1300Westgöta-Lagenfornsv. äple; gemens. germ. ord av o­klart urspr.; jfr apel Äppelkriget.Titel på film (delvis ett inlägg i miljödebatten) av Hasse Alfredson och Tage Danielsson (1971) och opera (på grundval av samma historia) av Lars Johan Werle