verb ~de ~t
ärj·ar●luckra upp med årder
åld.jordbr.ärja (ngt)sedan 1000-taletrunsten, Stora Malm, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform arþi (pret.), fornsv. ärja ’plöja’; gemens. germ. ord, motsvarande bl.a. lat. ara´re ’plöja’; jfr årder
Subst.:vbid1-402720ärjande,
vbid2-402720ärjning