Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
är·lig1som håller sig till sanningen och inte döljer ngt
om person, utsaga etc.
admin.psykol.MOTSATSantonymfalsk 1antonymlögnaktig
JFRcohyponymsanningsenlig
ett ärligt svar på fråganen ärlig forskare som inte försökte bortförklara negativa resultathan hade svårt att vara ärlig mot henneen öppen och ärlig redovisning av svårigheterna○ibl. med tonvikt på uppriktighet (och med viss bibetydelse av bryskhet e.d.)vanligen i vissa uttryck
om jag ska vara ärlig smakade maten inget vidareärligt talat tycker jag att du kunde rycka upp dig lite (adv.)○äv. som bestående egenskap hos person el. relationen modig och ärlig flicka som alltid försökte klara upp sina problem på egen handett ärligt drag i hans karaktärde nådde fram till ett bättre och ärligare äktenskap○äv. om handling e.d. för att ange äkthet e.d.som svarar mot en inre övertygelse
en ärlig strävan efter försoningman kan inte tvivla på hans ärliga viljaursäkten var ärligt menad (adv.)ärlig (mot ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ärliker ’hedervärd; ansedd; hederlig’; av lågty. erlich med samma betydelse; den nutida bet. av ty. ehrlich; till 1ära
2som håller sig till erkända regler
av moralisk el. juridisk karaktär; om person, särsk. vid ekonomiska transaktioner
admin.psykol.JFRcohyponymhederlig
den ärlige upphittaren utlovas hittelönen ärlig småföretagare som betalar skatter och avgifter i rätt tid○äv. om handling e.d.ärliga avsikterärligt förtjänta pengar (adv.)○äv. om ngt som tyder på dettaärliga blå ögonett fast och ärligt handslag○äv. om ngt som försiggår enl. regleren ärlig kamphan fick aldrig en ärlig chanssedan ca 1600Ärlig svensk.Förr vanlig signatur under bidrag till tidningars insändarsida