Svensk ordbok 2009, webbversion

ärt substantiv ~en ~er ärt·en●sällan plur. typ av (klängande) ört som har (klot)runda frön i mer eller mindre platt balja särsk. om (en mängd sorter av) den odlade trädgårds­ärten (som ger den vanliga ätliga ärtan) och om grå­ärten (som an­vänds till djur­foder) bot.kokk.JFRcohyponymärta ärtblommaärtbuskebrytärtspritärtärter har odlats i åt­minstone 5000 år○ibl. äv. om fröetefter några dygn i fuktig jord började ärten gro○äv. om an­dra ärt­växteri sammansättn. gökärtkikärtluktärtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. ärt; trol. lån från fornlågty. erit med samma betydelse Prinsessan på ärten.Titel på saga av H.C. Andersen (1835); om en prinsessa som var så känslig att hon besvärades av en ärta som placerats under många lager av madrasser