Svensk ordbok 2009, webbversion

ä`ta verb åt ätit äten ätna, pres. äter ät·er●in­ta (föda) vanligen fast men äv. flytande; om människa el. (inte allt­för lågt stående) djur Nollkokk.JFRhyperonymförtära 1cohyponym3drickacohyponymaväta äta varm korväta ägg och bacon till frukostäta tabletterdet är viktigt att äta regel­bundetden sjuke har praktiskt taget slutat ätakatten vägrade äta burk­matdjungelns lag: äta eller ätas○spec. med avs. på (viss) full­ständig mål­tid; ofta under­förståddäta mid­dag sentäta lunch på ett billigt ställeman bör äta två lagade mål om dagennu måste ni komma in och äta!○äv. (refl.) med ton­vikt på resultatetäta sig mätt○äv. bildligt, spec. med ton­vikt på förintandeett kök med mörka väggar som formligen äter ljusen sjukdom som äter sam­hället in­ifrån○spec. äv. med inne­börden att ngn/ngt tränger in i ngt sam­tidigt som detta delvis förintasvanligen med partikel, särsk.in, ut skepps­masken åt sig in i bord­läggningen på alla o­skyddade ställengenom smarta aktie­köp har NN lyckats äta ut ON från hans eget bo­lagäta (ngt), äta (ut ngn)(vilja både) äta kakan och ha den kvarsekaka 1 äta ngn ur husetsehus 1 äta som en fågeläta mycket litet​ under sjukdomen tappade hon aptiten och åt som en fågel äta som en hästäta mycket​ han är hungrig hela tiden och äter som en häst äta uteäta på restaurang​ när hon fyllde 30 år åt hon ute med sin pojk­vän och sina föräldrar sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. äta; gemens. germ. ord (ty. essen, eng. eat), besl. med bl.a. lat. ed´ere med samma betydelse; jfr etsa, jätte, fräta, åtel Subst.:vbid1-402888ätande, vbid2-402888ätning Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.Bibeln (1917 års övers.), Jesaja 22:13