Svensk ordbok 2009, webbversion
ä
`
vlas
verb
ävlades ävlats
ävl·as
●
ivrigt och angeläget sträva
efter ngt
högt.
komm.
ävlas efter ngt/att+V
sedan 1643
till fornsv.
äfla
’stärka; förmå’; bildn. till
avel
i bet. ’kraft’
Subst.:
vbid1-403055
ävlande
;
ävlan