Svensk ordbok 2009, webbversion

å`kning substantiv ~en ~ar åk·ning·en●det att åka särsk. i sam­band med tävling el. för nöjes skull sport.cykelåkningskidåkningskridskoåkningNN har inte samma flyt i åkningen som förr○äv. om en­staka tävling(somgång)JFRcohyponym1åk 2 NN leder tävlingen efter första dagens åkningsedan 1749; 1909 om konst­åkning