substantiv ~en
ålder·dom·en●sista del av livet när man har uppnått hög ålder
fysiol.tid.JFRcohyponymbarndomcohyponymungdom 1
rätten till en värdig ålderdomplanera för en trygg ålderdomhan blev alltmer isolerad på sin ålderdomhon var aktiv långt in i ålderdomen○ibl. personifieratvanligen best. f.
nu för tiden får inte ungdomen lära sig att vörda ålderdomen(på) ålderdomensedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. alderdomber