Svensk ordbok 2009, webbversion

ål`dring substantiv ~en ~ar åldr·ing·en1gammal person yrk.JFRcohyponymgubbe 1cohyponymgummacohyponymgamling åldringsbostadpigga åldringaren vit­skäggig, vördnads­bjudande åldringsedan 16982det att åldras Nollspec. i fråga om (konst­gjort) materialförändring av ett materials egenskaper med tiden åldringsfenomensprickorna i plast­hinken berodde på åldringibl. äv. om en härdningsmetod för bl.a. vissa lätt­metallerkallåldringvarmåldringsedan 1810