Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
åldr·ing·en1gammal person
yrk.JFRcohyponymgubbe 1cohyponymgummacohyponymgamling
åldringsbostadpigga åldringaren vitskäggig, vördnadsbjudande åldringsedan 16982det att åldras
Noll○spec. i fråga om (konstgjort) materialförändring av ett materials egenskaper med tiden
åldringsfenomensprickorna i plasthinken berodde på åldring○ibl. äv. om en härdningsmetod för bl.a. vissa lättmetallerkallåldringvarmåldringsedan 1810