Svensk ordbok 2009, webbversion

ång´er substantiv ~n ●känsla av ned­stämdhet och moralisk o­tillräcklighet på grund av egen negativ handling el. under­låtenhet att handla psykol.JFRcohyponymskamcohyponymskuld 1 djup ångerkänna ångermördaren visade ingen ånger över sitt brott○spec. (relig.) om så­dan känsla på grund av med­vetenhet om syndGud för­låter, blott syndaren visar upp­riktig ånger○spec. äv. ekon.ångerrättångerveckaånger (för/över ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. an­ger ’bekymmer; ångest; ånger’; nära besl. med sv. dial. ång ’trång’; jfr ängslas