Svensk ordbok 2009, webbversion

ång´est substantiv ~en ång·est·en●stark negativ känsla av att vara ut­satt för press eller (o­bestämda) hot ofta lång­varig och in­gripande i hela livs­föringen; ofta förenad med hjärt­klappning, and­nöd el. yrsel­känsla psykol.JFRcohyponym1orocohyponymfruktan 1cohyponymolustcohyponymrädslacohyponymängslan ångestdämpandeångestladdadångestropdödsångestsjälsångeststark ångestlindrig ångestkänna ångesto­ro och ångesthan drack för att dämpa sin ångest○äv. ngt försvagatbeslutsångestångest (för/över ngt/att+V/SATS)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. angist; av lågty. angest med samma betydelse; grundbet. ’trånghet i halsen’; besl. med ånger Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.Pär Lagerkvist, Ångest, ångest är min arvedel (i Ångest, 1916)