Svensk ordbok 2009, webbversion

årt`a substantiv ~n årtor årt·anen liten sim­and med ett båg­formigt, ljust band över ögat och blåaktiga ving­täckare ganska säll­synt i Sverige zool.sedan 1556jfr isl. arta med samma betydelse; av o­visst urspr.; ev. besl. med 2ort