Svensk ordbok 2009, webbversion

å`rtull substantiv ~en ~ar år|­tull·enstöd på båtreling för åra sjö.JFRcohyponymårklyka det gnisslade rytmiskt från årtullarnasedan 1640till åra och sv. dial. tull ’träd­topp’; jfr isl. þollr ’träd; stock; pinne’