Svensk ordbok 2009, webbversion

å`samka verb ~de ~t å|­samk·ar●belasta med problem e.d. komm.JFRcohyponymvålla han åsamkade dem åt­skilligt o­behagföre­taget har åsamkat sig o­nödiga ut­gifteråsamka ngn ngtsedan 1752till 3å och fornsv. samka ’samla’; till sam- Subst.:vbid1-400214åsamkande