Svensk ordbok 2009, webbversion

å`sna substantiv ~n åsnor åsn·an●ett gråaktigt, långörat häst­djur som an­vänds som rid­djur eller last­djur i varmare länder zool.JFRcohyponymborickacohyponym1mulacohyponymhäst åsnedrivareåsnefölåsnehingståsnestigpackåsna○ofta bildligt om person, med tanke på före­given dumhetjubelåsnahämta brand­släckaren, din åsna, i stället för att bara stå där och titta!envis som en åsnaseenvis som en åsna mellan två hötappari valet mellan två till­synes lika för­månliga alternativ​ både argumenten för och emot låter vettiga och man känner sig som en åsna mellan två hö­tappar sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. asne; via fornfra. av lat. as´inus ’åsna’