substantiv,
best. f. ~, n-genus
å|stund·an●det att åstunda ngn eller ngt
vanligen abstrakt
komm.JFRcohyponymbegär 1cohyponymönskan
hon hyste ingen åstundan att bli uppassadåstundan (efter ngn/ngt/att+V/SATS), åstundan (att+V)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. astundan