Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tal substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en å|­tal·et●formellt yrkande om an­svar för (visst) brott in­för dom­stol; vanligen fram­lagt av å­klagare jur.JFRcohyponymtalan åtalspliktåtalspunktokynnesåtalväcka åtalriskera åtalåtalet o­gilladesbevisningen räckte inte för åtalåtal (mot ngn) (för ngt/att+V/SATS)allmänt åtalå­tal som måste läggas fram av å­klagareenskilt åtalå­tal som väcks av måls­ägaresärsk. sedan åklagare beslutat att inte väcka åtal i måletsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. atal; till åtala