Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tala verb ~de ~t å|­tal·ar●väcka å­tal mot person som miss­tänks för visst brott jur.JFRcohyponymanklaga läkaren åtalades för vållande till annans dödhan blev åtalad för miss­handelå­klagaren valde att åtala kvinnan för snatteri○äv. med avs. på gärningenJFRcohyponymbeivra gift­utsläppet borde ha åtalatsåtala (ngn) (för ngt/att+V/SATS), åtala ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. atala; till 3å och tala Subst.:vbid1-400451åtalande; åtal