Svensk ordbok 2009, webbversion

å´ter adverb 1än­nu en gång på samma sätt som tidigare var fallet för att an­ge förnyad före­komst, upp­repat skeende e.d. NollJFRcohyponymigen 1 återbesökåterbrukåterföderskaåterföreningåterinvigaåterseendeåteruppbyggahan är åter i Sverige efter några år utom­landsspåret kan åter tas i trafik efter o­lyckanpjäsen står åter på repertoarenbörs­kurserna steg återfrågan är åter aktuelltack för besöket, väl­kommen åter!äv. betr. (allt­för) ofta före­kommande upp­repningsärsk. i vissa ut­tryck en politiker som åter och åter predikar samma enkla budskapord och åter ordtusen och åter tusen lampor lyser upp staden i decembersedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ater, atter ’kvar; åter’; gemens. germ. ord, nära besl. med 1efter 1; jfr afton, 1akter 2i riktning mot det tidigare läget NollSYN.synonymtillbaka 1 återfärdåterresaåtervändsgatahon gick fram och åter på golvet medan hon funderadeäv. abstrakt betr. besittning e.d.ngt högt.återbetalaNN ville ha sin prins­titel återhon har fått sin livs­glädje återsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3ofta i efter­ställd konstruktion å sin sida betr. del av större helhet som på ngt sätt av­viker ngt högt.NollJFRcohyponymdäremot 1 ut­gåvans text kan diskuteras, kommentaren åter är mönster­gillsomliga är helt säkra på sin upp­fattning, an­dra åter kan inte bestämma sigsedan 1621Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!Viktor Rydberg, Tomten (i Dikter, 1882)