Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tergång substantiv ~en åter|­gång·en●upp­hävande av de rättsliga verkningarna av visst av­tal på grund av överens­kommelse el. dom jur.JFRcohyponymåtervinning 1 återgångstalanåtergång av köpåtergång (av ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. atergangs-, i t.ex. atergangsarf ’återgångsarv’