Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terhålla verb återhöll återhållit återhållen återhållna, pres. återhåller åter|­håll·er●vanligen perf. part. hålla till­baka från att ut­vecklas till full styrka eller i full ut­sträckning med avs. på (resultatet av) viss handling e.d. komm.JFRcohyponymbehärska återhållen and­hämtninghan talade med återhållen, dämpad röst○ofta ngt ut­vidgat med avs. på (yttre) ut­tryck för känslorhon svarade med återhållen irritationåterhålla ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aterhalda Subst.:vbid1-400705återhållande