substantiv ~en ~er
åter|stod·en●ngt som återstår
NollJFRcohyponymrestcohyponymkvarlevacohyponymresiduum
återstoden av dagenhan slängde i sig återstoden av matenhon har begärt att få avtjäna återstoden av straffet i Sverigeåterstoden (av ngt)sedan 1763 i sin nuv. formjfr fornsv. aterstadher ’återstod’; till återstå; jfr stod