Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tervinna verb återvann återvunnit återvunnen återvunna, pres. återvinner åter|­vinn·er1på nytt lyckas få till­gång till egendom e.d. som man förlorat Noll○spec. med avs. på ut­mätt egendom el. till­gångar som betalats ut från konkurs­bokonkurs­förvaltaren under­sökte möjligheten att återvinna egendom åt boet○ofta bildligt med avs. på abstrakt värdeåtervinna hälsanåtervinna väljarnas förtroendeen djärv flykt för att återvinna frihetenåtervinna ngt (åt ngn/ngt)sedan 1350öppet brev utfärdat i Strängnäs av riksdrotsen Nils Turesson om egendomsbyte (Svenskt Diplomatarium)fornsv. atervinna 2på nytt fram­ställa (viss rå­vara) ur (viss typ av) förbrukade varor särsk. ur sopor och av­fall samh.JFRcohyponymåteranvända återvinna aluminium från öl­burkarnaåtervinna ngt (från/ur ngt)sedan 1925Subst.:vbid1-401050återvinnande, återvinning