Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
åt|löj·et●nedsättande eller ringaktande munterhet
vanligen från en större grupp personer
komm.han utsattes för hela klassens åtlöjehon utlämnade hans kärleksbrev till väninnornas åtlöje○ofta med tanke på föremålet för dettabli till allmänt åtlöjehan gjorde sig själv till ett åtlöje med sina orimliga anklagelsersedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. atlöghe; jfr löje