Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tlöje substantiv ~t åt|­löj·etned­sättande eller ring­aktande munterhet vanligen från en större grupp personer komm.han ut­sattes för hela klassens åtlöjehon ut­lämnade hans kärleks­brev till väninnornas åtlöjeofta med tanke på före­målet för dettabli till all­mänt åtlöjehan gjorde sig själv till ett åtlöje med sina o­rimliga an­klagelsersedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. atlöghe; jfr löje