Svensk ordbok 2009, webbversion

1å`trå [långa å:n] verb ~dde ~tt, pres. ~r å|­trårkänna starkt sexuellt begär till ngn (el. ngt) psykol.hon älskade honom inte, hon bara åtrådde hans kropphan åtrår varje kvinna han seribl. i substantivisk an­vändningi perf. part. äntligen skulle han få träffa den åtrådda på tu man handäv. all­männareefter­trakta NN fick den hett åtrådda tjänstenåtrå ngn/ngtsedan första år­tiondet av 1500-taletHelige mäns lefvernefornsv. athra; till 3å i bet. ’till’ och trå Subst.:vbid1-401152åtrående; 2åtrå
2å`trå [långa å:n] substantiv ~n å|­trånstarkt sexuellt begär till ngn (eller ngt) NollJFRcohyponymlust 1cohyponymlystnadcohyponymbrunst het åtråsexuell åtråfatta åtrå till ngnkänna åtråbrinna av åtrångn gång äv. om icke-sexuellt begärhennes åtrå efter ett annat livåtrå (efter/till ngn/ngt/att+V)sedan 1559