[å`-äv.-vä`g-]
verb ~de äv. åvägabragte, ~t äv. åvägabragt, pres. ~r
å·väga|bring·ar●(lyckas) få till stånd
visst önskvärt tillstånd e.d.
formelltkomm.JFRcohyponymåstadkomma
åvägabringa en borgerlig samverkanåvägabringa en försoning mellan syskonenåvägabringa ngt/SATSsedan 1758Subst.:vbid1-401371åvägabringande