Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`delägga
verb ödelade ödelagt, pres. ödelägger
öde|lägg·er●göra helt oanvändbar för människor
NollJFRcohyponymförödacohyponymförhärjacohyponymskövla
staden ödelades av bombflygetflera byar blev ödelagda av jordbävningenman har ödelagt skogen med kalhyggen○äv. i fråga om mer abstrakt förstörelseJFRcohyponymförstöra
han har ödelagt hennes livödelägga ngtsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. ödheläggia
Subst.:vbid1-403097ödeläggande,
vbid2-403097ödeläggning;
ödeläggelse