Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`dmjuk adjektiv ~t öd|­mjuk●som in­riktar sig på att inte känna eller hävda ngn stolthet i förhållande till viss person el. i all­mänhet; ibl. på ngt begränsat om­råde; med både positiv och negativ bi­betydelse admin.psykol.JFRcohyponymanspråkslöscohyponymrespektfullcohyponymundergivencohyponymunderdånig han är en ödmjuk natur som all­tid först klandrar sig själv om något blir fel○äv. om handling e.d.en ödmjuk tonhans ödmjuka guds­tro○äv. försvagat i (äldre) artighets­fraser o.d.er ödmjuke tjänaretackar ödmjukast (adv.)ödmjuk (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. ödhmiuker; nordiskt ord med grundbet. ’som lätt blir mjuk’; jfr ökänd