[ö`glael.ög`la]
substantiv ~n öglor
ög·lan●sluten figur (kring en öppning) som bildas av tågvirke e.d. som förenas med sig självt
ofta med hjälp av knut
hush.sjö.JFRcohyponymöga 3cohyponym1snara
ögleformögleknutslå en öglaen fast ögla i ett rep åstadkoms bäst med pålsteköglor i guldtråd som prydnad○äv. om liknande figur i annat material, som del i en bokstav m.m.ett trappräcke med stora, smidda ögloröglorna i e och asedan ca 1675diminutiv till öga, alltså eg. ’litet öga’
2ögla
[ö`glael.ög`la]
verb ~de ~t
ög·lar●göra ögla på
tågvirke, tråd e.d.
mindre brukl.sjö.ögla ngtsedan 1767Subst.:vbid1-403200öglande