Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`gonblick substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ög·on|­blick·et●mycket kort tids­period den kortaste man i praktiken kan tänka sig; ofta i över­drifter tid.JFRcohyponymsekund 1 i nästa ögonblick dundrade tåget förbi bak­om bilenefter ett ögonblick gick det upp ett ljus för honomhan sade ja utan ett ögonblicks tvekannycklarna försvann i ett o­bevakat ögonblicksläckningen var ett ögonblicks verk○spec. i artighetsuttryck; mest som över­drifthar du tid ett ögonblick?kan du vänta ett ögonblick medan jag av­slutar sam­talet?var så god och sitt ner ett ögonblick○äv. försvagat, särsk. med tanke på mot­svarande verksamhetde lyckliga ögonblicken i hans livi ögonblick av förtvivlan ville hon ta livet av sigkonstnärens känslor i skapandets ögonblick○äv. om punkt i tiden, särsk. betraktad som (lämplig) begynnelsepunkt för handling e.d.JFRcohyponymtillfälle 1cohyponymtillfälle 2 de måste ha lyft på luren i precis samma ögonblickhon av­vaktade det rätta ögonblicketerbjudandet lades fram i det psykologiska ögonblicket○äv. med starkt försvagad tidsbetydelse, i negerade ut­tryckjag tror inte ett ögonblick att hon kommer att hålla sitt löfteför ögonblicketjust nu​ för ögon­blicket arbetar hon som rese­ledare i Turkiet i sista ögonblicketnätt och jämnt i tid​ han ska då all­tid vara ute i sista ögon­blicket sedan slutet av 1300-taletKlosterläsningfornsv. öghnablik; av lågty. ogenblik med samma betydelse, eg. ’blinkning med ögonen’; jfr blicka