Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`gonvrå substantiv ~n ~r ög·on|­vrår·na●vinkel i ögonöppning där övre och undre ögon­lock möts särsk. om den inre, närmast näsan med.han strök bort en tår ur ögonvrånskratt­rynkorna kring ögonvrån○ofta (mer el. mindre bildligt) betraktad som utgångs­punkt för en till­fällig, delvis dold blick, mer el. mindre i sid­ledhan upp­fattade ur ögonvrån att någon följde efter honomsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. öghnavra; till öga och vrå