Svensk ordbok 2009, webbversion

öm`klig adjektiv ~t ömk·lig●som en­bart kan väcka ett med­lidsamt förakt på grund av sin o­tillräcklighet i ngt väsentligt av­seende; vanligen om handling men äv. om person admin.allmän värderingpsykol.JFRcohyponymynkligcohyponymjämmerlig 2cohyponymmiserabelcohyponym2arm en ömklig ur­säktett ömkligt ton­fallett ömkligt försök att imponera på publikenen ömklig människo­spillraNN gjorde en ömklig figur på styrelse­mötet○spec.löjligt liten och o­tillräcklig restaurangen serverade ömkliga portioner, vackert upp­lagda på stora tallrikaren ömkligt liten löne­höjning (adv.)ömklig (att+V)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. ömkeliker; till ömka