Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
ör|häng·et1smycke som fästs i örsnibben
vanligen ingående i par; särsk. om hängsmycke men äv. allmännare
kläd.JFRcohyponymöronclips
ett par diskreta örhängen i guld med pärlorsedan ca 16352ständigt spelad schlager
musikorkestern spelade gamla örhängen av Cole Portersedan 1931