Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`sa verb öste öst, pres. öser ös·er1ofta med partikel, särsk.upp förflytta (vätska) från ett kärl till ett annat med hjälp av ett mindre kärl genom upp­repade rörelser med detta hush.sjö.JFRcohyponym2skopacohyponym1hälla ösa upp vattenhan öste upp stuvningen i skålarna○äv.hälla vätska över mat­rätt som lagas ösa steken○äv.tömma vatten ur båt ösa båten○äv. med tanke på annan (allt­för) stor mängd av ngthan öste pengar över barn­barnen○äv. bildligt (med tanke på mängd)tränaren öste beröm över spelarnahon öste kärlek och om­sorg över barnenösa (upp) ngt, ösa ngt (över ngn)ösa galla över ngn/ngtse1galla 1 sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. ösa; gemens. germ. ord 2falla i stor mängd särsk. om regn meteorol.regnet öste ner hela dagenösa (ner)sedan ca 1750Subst.:vbid1-403955ösande, vbid2-403955ösning (till 1)