Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`va verb ~de ~t öv·ar1metodiskt försöka förbättra sin färdighet i (ngt) genom sär­skilt an­passade (upp­repade) aktiviteter vanligen i fråga om intellektuell el. motorisk färdighet pedag.JFRcohyponymträna 1 öva skalor på pianothon övade gitarr två gånger om dagende skulle öva för jul­speletkören övar varje tors­dag○äv. med annan konstruktionen lagom svår upp­gift att öva hjärnan påöva (ngt/att+V), öva (i/på ngt/att+V)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. öva ’ut­öva; upp­öva; göra’; av lågty. öven med samma betydelse; jfr övlig; besl. med avel 2metodiskt försöka förbättra färdigheten (i ngt) hos (ngn) genom sär­skilt an­passade (och upp­repade) aktiviteter NollJFRcohyponymträna 2 läraren övade dem i rätt­skrivningöva ngn (i ngt/att+V/SATS), öva ngn (att+V)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga3vara i verksamhet med viss aktivitet NollJFRcohyponymutövacohyponympraktisera 2cohyponymtillämpacohyponymbedriva öva våldhan övade ut­pressning mot NNöva o­tillbörliga på­tryckningar○äv.för­öva öva brottsliga gärningaröva ngt (mot ngn)sedan början av 1300-taletSkåne-LagenSubst.:vbid1-404122övande, övning (till 1 + 2)