substantiv ~n äv. vard. överbefälhavarn, plur. ~, best. plur. överbefälhavarna
över|be·fäl·hav·ar·enÖB●(titel för) person som under regeringen utövar den militära ledningen av försvarsmakten
bl.a. i Sverige
mil.yrk.○äv. om befälhavare på ngt lägre nivåöverbefälhavaren för det södra frontavsnittetsedan 1789