Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verdåd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en över|­dåd·et1slösande lyx Nollleva i överdådprakten och överdådet vid Ludvig XIV:s hov○äv.slösande riklig före­komst av ngt ett överdåd av färger och formerett överdåd (av ngt)sedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. owerdadh; efter lågty. overdat ’vålds­dåd; över­mod’; jfr dåd 2över­driven djärvhet psykol.han balanserade över klyftan med ett överdåd utan likesedan 1466brev från menigheterna i Dalarna m.fl. landskap med anhållan hos kung Karl att återta riksstyrelsen (Styffe)